Ack, denna destruktiva upptäckarlusta

Mitt förra inlägg gav upphov till en del kommentarer avsedda att försvara långsegling. En av dessa kommentarer fick mig att fundera lite.
Jag citerar skribenten: ”Mänskligheten bygger mkt på @ utforska/upptäcka/röra på sig & ta lite risker & iom detta lära sig mer av det som finns runt omkring Oss”.
I förstone tyckte jag det stämde ganska väl, men eftersom jag då som bryggseglare var tvungen att inse att jag inte bidrar särskilt mycket till mänsklighetens utveckling (vilket gjorde mig en aning beklämd) kände jag mig manad att fundera vidare och kom till en helt annan slutsats:

Det finns få människor i mänsklighetens historia som ställt till med mer elände än långseglarna.

Klockan 02:00 den 12:e oktober 1492 siktade Columbus San Salvador i Bahamas. Detta inträffade några år innan det blev väluppfostrat att hosta i armbågen och man får anta att Stoffe var rejält snuvig när han stapplade i land eftersom en hel civilisation 60 år senare var mer eller mindre utraderad på grund av de sjukdomar som långseglarna tillsammans med sin obändiga upptäckarglädje tog med sig till den nya världen.

Vi skandinaver har egna långseglartraditioner att vara stolta över. Som skäggiga sjöscouter med svärdet i hand var vi alltid redo att gå bärsärkagång och bränna ned en by i ett avlägset land. I den här texten från 793 eKr uttrycker en anglosax sin motvilliga beundran för våra förfäders seglatser: ”Nu ha vi och våra fäder levat i detta vackra land i nära 350 år, och aldrig har maken till de ohyggligheter förekommit i Britannien, som vi nu fått utstå genom ett hedniskt folk; och ingen trodde, att en sådan seglats som denna var möjlig”.
Till mänsklighetens fromma utforskade vi med fara för vårt eget liv kloster och byar över stora delar av Europa med stor energi. Detta var ett farligt äventyr eftersom lokalbefolkningen oftast var bofast eller bryggseglare och därför lata bakåtsträvare och allmänt ovilliga att inse nödvändigheten av att röra på sig och göra nya upptäckter.
Ett kloster på ön Lindisfarne i Northumberland i nordöstra England utforskade våra frejdiga långseglare faktiskt upprepade gånger mellan åren 790 och 875 eftersom de envisa munkarna gång på gång fyllde det med nya intressanta kulturföremål.

Tyvärr får man konstatera att de stora långseglarnas motiv ofta inte varit av särskilt ädel natur och om de mot förmodan drevs av en altruistisk önskan att tjäna mänskligheten så banade de ändå vägen för allsköns elände. Givetvis är det inte lätt att veta vad mänskligheten hade mått bäst av, men det finns tillräckligt många exempel för att få en att tvivla på att långseglarna gagnat oss i någon större utsträckning.

Nä, nu ska jag gå ut på bryggan och göra helikoptern. Det gynnar förmodligen inte mänskligheten, men skadar den knappast heller.

God fortsättning och gott nytt bryggseglarår!

Share

15 reaktion på “Ack, denna destruktiva upptäckarlusta

  1. Hej Magnus och tack för detta trevliga inlägg.
    Nej, det är alldeles rätt, långseglare har – liksom övriga kategorier människor för övrigt – mest egoistiska avsikter…
    Segla vidare på din kära brygga!

    • Ett mycket underskattat nöje som med fördel utövas i ett varmare klimat. Bara ett tips för er som kan.
      För övrigt, här la man ut texten i värsta historielektionen och om allehanda otyg som långseglarna hittat på och det var helikoptern ni fastnade för. Selektiv varseblivning? :-)

  2. Din sarkastiska, humoristiska underton i din text är underbar att vila ögat på. Aldrig förut har väl någon i hela universum haft någon som står på barrikaden (eller på bryggan iallafall) och deklarerat över förträffligheten i att ta det lugnt och bakåtsträva och ifrågasätta äventyr och upplevelse som fenomen. Det ger lite extra krydda..

    • Äntligen någon som fastnat vid väsentligheterna i inlägget 😉 Förresten, det verkar som om det är England man ska fira jul i!

  3. Om det är förträffligt trevligt där vid en brygga, varför ska man då söka sig nån annanstans? :)

  4. Underbart att läsa dina det du skriver. Har själv seglat hemmifrån till Spanien med tanke på jorden runt. Efter stormar i Nordsjön samt på Portugalkusten vilar min båt numera i Spanien och jag stortrivs som bryggseglare.Långsegling e uppskrytt!

    • Spanien är inte fel :-) Våra breddgrader är egentligen inte idealiska för bryggsegling. I alla fall inte om man utövar sporten året om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *